Jag är täckt i ett tjockt täcke kallat ansvar, uppgifter och mörker som täcker allt det där andra. Det där andra som gör att mitt liv inte bara blir ett enda hamsterhjul mot en stor låda med ett frågetecken. Ni vet Super Mario, hopp hopp, röda svampar och sånt där. Inget går min väg längre och allt faller samman.

Jag har numera ett antal små sår och skador på kroppen och jag får nya då och då. Ett hål i huvud från en hylla, ett slag i huvud av dörrpost, paper cut på handen, raksår i ansiktet för att bara nämna några. Det är som att jag samlar på små sår och märken, det känns dock inte som den om formen av samling som får visas upp i Antikrundan.

Mörkret kom med våren. How ironic.