Jag borde ta lite nya foton. Dags att köpa den där kameran?

Just nu så sitter jag i mitt vardagsrum framför en gammal dator som vi har haft sedan den förra gick sönder. Inte för att den förra var särskilt mycket nyare. En sladd från burken leder till förstärkarburk som låter musik spelas i rummet vars öppna planlösning troligtvis är mer av ett problem än en fördel. Jag lyssnar på skivan Rideau av Tape, otroligt mysig svensk post-rock och min hjärna är en enda stor skolångestbubbla som väntar på att spricka. Jag kräver inte total frihet från skolan, bara lite mer ledighet. Riktig ledighet. Jag vet inte exakt vad min definition av riktig ledighet är men det verkar handla om att det blir som jag hade hoppats från början.

Just nu så sitter jag i mitt vardagsrum framför en gammal dator som vi har haft sedan den förra gick sönder. Jag känner att det är otroligt viktigt att ha något att längta efter, ett datum. Något som får en att orka kämpa vidare. För om man inte har något att längta efter då kan apati och hopplöshet lätt bli resultatet. Det gäller att försöka hitta något att tråna efter där i bakgrunden för att kunna få ett drägligt liv här i förgrunden. Jag längtar efter nästa repa, filmvisningen av Skinnskatteberg på Musikens Hus, Fem Gånger Gud av Khemiri som jag & Kristin ska se i Skärholmen, Markus Krunegård på Katalin och varför inte hela festivalsommaren? För att bara nämna några saker. Utan alla de sakerna så hade nog inget i mitt liv riktigt fungerat. Tro mig, jag har varit där. Jag försöker inte att tvinga er till att hitta något att längta efter eller så,  I'm just saying...