Arrrt av mig.
A man with one watch knows what time it is.
22 mars.
Jag är lite kär i låten ovan av Adrian Lux samt den här killen. När jag inte sveps iväg av dem två så lyssnar jag på El Perro Del Mars nya låt "Change of Heart" tillsammans med bäst flickvän (She really is)(Länkar är bra de med). Jo jag vet jag vet jag veeet, ni vill byta plats med mig. But sorry to dissapoint ya men min plats är tagen av mig själv för tillfället.
Det är fascinerande hur snabbt alla problem kan raderas, eller åtminstone försvinna (se: förtränga) från ens huvud.
I fredags så var jag studiopublik för första gången någonsin. Vi åkte till TV-huset i Stockholm och fick sitta med när programmet Babel spelades in, och låtsasskrattsinledningen till trots så var det en angenäm upplevelse. Min romans med hufvudstaden är förresten långt ifrån avslutad och jag längtar bara efter att få se staden i sin fulla prakt under sommarsolens skoningslösa strålar.
Dessutom så tror jag mig själv börja få struktur på min skolgång och det känns bara bra, och det är nu ungefär ett sommarlov kvar tills att sommarlovet kan börja. Fail. Hur är saker på er sida av internetet? (Kommentarfiskeri eller bara allmän välvilja?)
Summan av alla laster och problem är konstant. Kanske.
when I awoke I was on
the highway.
Jag dör och tynar bort och jag är bara en urtvättad rest av något som ändå var rätt blekt från början. Jag dras mellan det jag vill göra och det jag måste och det jag borde och det andra tycker att jag borde. Mitt schema framöver är pluggpluggplugg och inte så mycket mer tyvärr. Jag måste prioritera lite just nu, vare sig jag vill det eller inte. Jag har dock insett att prioriteringar är nyckeln till skolan. Det gäller att göra en avvägning kring vad du gör och vad du får ut av det. Dock så vet ni nog det här.
Annars så är jag glad.
Ingen läser, dags att lägga ner?
Puss.
Bloc Partys fantastiska förband.
Neverland.
Jag är täckt i ett tjockt täcke kallat ansvar, uppgifter och mörker som täcker allt det där andra. Det där andra som gör att mitt liv inte bara blir ett enda hamsterhjul mot en stor låda med ett frågetecken. Ni vet Super Mario, hopp hopp, röda svampar och sånt där. Inget går min väg längre och allt faller samman.
Jag har numera ett antal små sår och skador på kroppen och jag får nya då och då. Ett hål i huvud från en hylla, ett slag i huvud av dörrpost, paper cut på handen, raksår i ansiktet för att bara nämna några. Det är som att jag samlar på små sår och märken, det känns dock inte som den om formen av samling som får visas upp i Antikrundan.
Mörkret kom med våren. How ironic.
