Jag har köpt ett klockspel. Det är färgglatt och fint, och om man slår med den lilla staven-pinnen-saken så låter det väldigt vackert må jag säga. Det är ett barnklockspel egentligen (det förklarar färggladheten samt att underredet är av plast), men det hindrar det inte från att låta gulligt och fint på alla sätt och vis. Jag köpte det hela på Musikbörsen, Slagverket på Söder, en hel affär med bara trummor & percussion.
Vänta lite.
En hel affär åt något så smalt som slagverk?
Det kan ju bara fungera i den kungliga hufvudstaden. En sån butik skulle aldrig klara sig i lilla Uppsala.

Jag har märkt att hela mitt tidsperspektiv är skevt nuförtiden för någon verkar ha tryckt på fast forward och allting bara flyger förbi som ett vackert suddigt & smått psykediliskt ljus. Man vill röra det men det kan man inte för då vaknar man och jag vill inte vakna nu, det är perfekt som det är. Våra kläder fladdrar för vi rör oss så snabbt och håret ligger inte så platt alls på våra huvuden. Tunnelbanan åker vidare, vi spelar och ler för vi vet.
Ja det gör vi allt.