Jag är den enda uppe nu. De andra är kanske vakna, men det är bara jag som är uppe. Klockan är halv elva - inte mycket alltså. När jag och Kristin vaknade för tretton timmar sedan i ettan på Södermalm var gatan därnere förändrad. Det var inte längre bara den vanliga kombinationen av asfalt, bilar och enstaka människor utan istället bord, kläder, bord, människor, prylar, människor, saker. Hela Bondegatan hade blivit förvandlad till en stor marknad. Vi flanerade längs gatan i gud vet hur lång tid, det var underbart.
Alla var där. Till och med Lykke Li hade ett bord där hon sålde egna klädesplagg, och hundratals människor gick längs den temporära gågatan. Det var härligt att gå omkring i den friska luften och skåda kläder, suga åt sig stämningen. Jag vill bo där i den lägenheten. Jag vill inte göra saker jag inte gillar längre. Ingen mer skola, starten var inte alls lika energifylld som tidigare år. Ge mig något annat.

7 am, dusty road. I'm gonna drive until it burns my bones.