Köpenhamn, Danmark. November 08.

Jag var ute och reste i helgen; flygplan och allt. Familjen (inte artisten) och jag styrde kosan söderut och anlände till det vackra men kalla Köpenhamn. Trots den enorma saknaden efter en viss kvinna så blev resan rätt angenäm. Jag hann bl.a. försöka shoppa, råka gå på Tivoli gratis och besöka det magiska Christiania. Snön föll men smälte så fort den snuddade vid den fuktiga asfalten. Här däremot så stannar den kvar och är allmänt jättejobbig. Jag gillar inte snö idag, fråga igen imorgon.

Skagen, Danmark. Juli 08.

Skymningen skymmer min sikt från de ljusa prickarna i det mörkade mörkret där bakom.

Jag har köpt ett klockspel. Det är färgglatt och fint, och om man slår med den lilla staven-pinnen-saken så låter det väldigt vackert må jag säga. Det är ett barnklockspel egentligen (det förklarar färggladheten samt att underredet är av plast), men det hindrar det inte från att låta gulligt och fint på alla sätt och vis. Jag köpte det hela på Musikbörsen, Slagverket på Söder, en hel affär med bara trummor & percussion.
Vänta lite.
En hel affär åt något så smalt som slagverk?
Det kan ju bara fungera i den kungliga hufvudstaden. En sån butik skulle aldrig klara sig i lilla Uppsala.

Jag har märkt att hela mitt tidsperspektiv är skevt nuförtiden för någon verkar ha tryckt på fast forward och allting bara flyger förbi som ett vackert suddigt & smått psykediliskt ljus. Man vill röra det men det kan man inte för då vaknar man och jag vill inte vakna nu, det är perfekt som det är. Våra kläder fladdrar för vi rör oss så snabbt och håret ligger inte så platt alls på våra huvuden. Tunnelbanan åker vidare, vi spelar och ler för vi vet.
Ja det gör vi allt.

Katt - extrem (re-edit)

Vi borde anlita fler apor. Okej, vi anställer inte särskilt många nu men vi skulle ha dem för att göra saker, typ som att sköta telefonväxlar. Tänk er vad mycket coolare det vore om man visste att ens samtal blev kopplat av en apa. Eller om de hjälpte en att packa varor i matvaruaffärer. Det behöver inte vara så att aporna egentligen behövs för det jobbet de gör, det är snarare så att det vore så roligt att det överväger faktumet att de är onödiga. De skulle kunna ta hand om varuhantering i stora lagerlokaler, eller varför inte support? Det vore ju ingen större skillnad mot dagens kundtjänst. Allt det här arbetet skulle självklart vara avlönat, i form av kanske mat och husrum och detta skulle vara ännu ett steg mot jämnställdhet mellan apor och människor.

Sen så har jag klippt mig också. När jag äntligen kunde känna mig stolt över min lugg (jag kunde ha den i munnen!) då åkte den av. It's nice.

Antwerp, Belgien. Juni 08.

Radera allt plugg och alla måsten.
Ge mig ledighet och drömmar istället.
Tack.

And we're back online.

Förra gången jag skapade en blogg så skrev jag att jag "klev in i bloggosfärens sista timme", som att bloggar inte var här för att stanna. Jag har dock insett att läget inte ser ut så och efter en bloggpaus så är jag tillbaka. Tillbaka i värmen. Jag är dessutom snart tillbaka i skolan efter höstlovet, en ledighet som jag inte är helt säker på. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag har gjort den här veckan, eller om jag har gjort det som jag ville göra från början. Hela jag är lite av ett stort "jag vet inte" just nu, men det man inte vet kan ju inte skada en. Typ. Inte. Kanske, jag veeet inte.

En av de stora händelserna för mig under lovet var i alla fall Okkervil Rivers spelning på Debaser Medis i torsdags. Okkervil River är ett band från Austin, Texas som spelar en form av poppig indierock med tydliga folkvibbar och allt detta med helt fantastiska texter. Det var jag & min kära moder som åkte dit tillsammans den här väldigt regniga kvällen och jag konstaterade när vi gick mot tåget att det finns en anledning till att man tidigare inte haft vitt ljus i gatulampor. Nämligen det onaturliga resultatet: allting ser ut som en kullis, alternativt en byggarbetsplats och jag får en väldigt surrealistisk känsla. Det låter positivt, but trust me, it isn't. När vi väl hade nått Stockholm och hoppat av t-banan så anlände vi till korsningen Folkungagatan - Götgatan på Söder. Jag skådade ut över neonljusen och gatuskyltarna men insåg att Madrid, där en viss dam befinner sig, nog ändå är lite mer spännande än det här. Vi åt middag på Pet Sounds, stället där Kent istortsett blev upptäckta, och det var helt fantastiskt gott (miljön kan ha bidragit till detta).

Jag köpte en snygg tröja.



Förbandet till Okkervil hette Katrine Ottosen och spelade ett rätt hårt & mörkt komp på tre synthar samtidigt som hon sjöng mykkket fint, ya. Den största förvåningen var hennes cover på Britney's låt Toxic - som faktiskt blev bra! Huvudattraktionen var självklart riktigt jävla bra och jag var nära tårar när de spelade For Real, dock så insåg jag att publiken var på tok för cool för att se mig gråta. Så jag fick hålla det inne, som den sanna mannen jag är. De är sex stycken i bandet, och både trumpeten, fiolen & banjon åkte fram. Känslan av att jag gärna hade kunnat texterna lite bättre var ständigt närvarande men det kunde inte hindra mig från att njuta. Konserten blev hyllad i DN och jag kan stolt säga att jag nog aldrig gått på en sådan här konsert utan att den har fått bra betyg. Bra jobbat av mig, där. Om ni vill veta vad mer jag hade för mig detta lov så får ni väl fråga mig ifall att ni stöter på mig och om ni har tur, så vet jag kanske svaret.