Blodbanken.


Ännu en awesome Brooklynakt.

Lite färsk fisk:
Tanlines (Läs under bilden!)
Classixx (Deras remix på Lisztomania av Phoenix är fantastisk)
Solid Gold (Lyssna på Who You Gonna Run To? så förstår du)

Jag har nu jobbat i en hel vecka på Alnäs och det har varit nice trots regn och kyla. Nästa vecka känns lite mer pepp må jag säga. Nu är det snart bara en vecka kvar till Arvika! Är ni som ska dit pepp? Är ni redo? Har ni ordnat ficklampa, kondomer, våtservetter, plastpåsar, regnställ (samt allmän regnsäkerhet till tält?), snabbnudlar + stormkök och så vidare?

Choklad är väldigt gott och jag vill ha mer än jag har. Popcorn och ostbågar är också gott. Ge mig.
 
Alexander. Kontakta mig. Jag vill ses nu i veckan!

Annars så hade jag nog inte så mycket mer att säga direkt. Puss.

Fallerifallera.


Okkervil Rivers EP, Sleep and Wake-up Songs från 2004

Nyckfullt väder, har jag inte rätt?
Imorgon är det avslutning, och det blir även till att se Laras avslutning på Kvarngärdeskolan. För alla er som inte vet så var det min skola i en annan tid. Skolan består mest av tegel, grus och gamla avdankade lärare som alla heter Birgitta. Min tid på Kvarngärdeskolan var både rolig och jobbig, beroende på var någonstans på tidsskalan du väljer att titta. Jag tror inte att någon av er som läser detta kände mig då. Men det är ok! Jag lovar. Jag var som jag är nu bara att jag nog var lite barnsligare. Lite dummare var jag nog också, eller kanske inte? Har hört att tolvåringar ska vara ruskigt smarta. Just nu färdas väldigt lugn musik ut ur mina högtalare. Det som jag spelar skulle nog kunna anses lite deppigt men det är mest väldigt avslappnande. För det är just precis det jag behöver nu.

Our brand new coats so flushed and pink.


Kavans tak med mobilkamera.

Nu har vi bara fem skoldagar kvar innan avslutningen. Fem dagar och ett prov. Känner ni den där längtan? Jag känner den i alla fall och jag kan nästan se Värmlands skogar framför mig. Jag hör nästan hur elektroniska toner fyller luften och hur syntharstövlar trampar i grusigt grus och sandigt damm. Jag längtar efter flykt. Jag vill fly hemifrån. Inte permanent utan bara för en stund, sådär lagom temporärt och härligt så att det känns. Sommaren har nämligen så länge känts som ett avlägset lite luddigt begrepp men den är nu verkligare än någonsin. Och nej, sommaren har inte börjat än för den det gör den inte förrän lovet har startat men det är fanimig inte långt kvar nu. Imorgon är det dessutom åtta månader med tjej som blir skrämd när jag leker tittut och som gör min värld så osönder den bara kan vara.

Oh and på måndag blir det SMIP-fest på högst hemlig och awesome ort, ta med tält. Fettpepp!

RSS 2.0