Jump in the pool.


Friendly Fires efter att ha besökt bildslaktaren.

Jag har börjat fotografera lite med Tobbes gamla systemkamera. Den är rätt sliten, märket är för mig okänt och objektivet har en liten buckla. Jag gillar den dock, för jag tar bara fram den när jag känner att tillfället är värt att förevigas och av mig minnas. Det blir ett mer sparsmakat fotograferande än den digitala motsvarigheten. Ett mer selektivt tänkande. Jag känner på något sätt att jag måste göra kameran rättvisa och inget får fottas i onödan. Jag hoppas att rullen som framställs någon gång i framtiden blir en enda kavalkad av små minnesbubblor. Det är väl det bilder är till för, men det känns ofta som att den ständiga strömmen av oredigerade och smaklösa bilder (som kan ses på bilddagboken innan man loggar in) dödar bildernas själ. När jag tittar på foton från min barndom så finns det så mycket där. Det är något med skärpan och faktumet att personen bakom kameran känner till bildens dyrbarhet. Inte ett litet fragment av rullen får slösas bort så det gäller att göra bilden bra. Kameran ligger i min väska och den väger rätt mycket, men det är det värt.

Let me see you stripped down to the bone. Let me hear you crying just for me.


Arvika -09, världens coolaste band.

Låtlistan at the moment:
Depeche Mode - Stripped
MOULiNEX - Break Chops
Van She - Strangers
Digitalism - Zdrlt (Rewind)
Erasure - A Little Respect
M83 - Couleurs
Cut Copy - Lights and Music (MOULiNEX remix)
65daysofstatic - Dance Parties (Distant)

Bland det bästa som går att lyssna på just nu.

Lovet har nu passerat och jag kan inte säga att jag har gjort något utöver det vanliga. Ingen ParisLondonAmsterdamTokyoresa i sann Jet Set-anda utan snarare en lugn tid här hemma. Barnböcker har analyserats, godis har ätits, cyklar har cyklats och sängar har sovits. Jag kan nu konstatera att jag är något utvilad, och att lovets inverkan på mig därmed varit positiv.

Snart kommer sommaren och då anländer alla ni människor vars hemadress temporärt inte varit inom Sveriges gränser, och det kommer att bli awesome. Vi kommer att ha misslyckade häng utomhus, bosätta oss i små flyktingläger frivilligt (bara för att få lyssna på musik) och vi kommer att känna att vi för en tid nästan får göra vad vi än vill. Det blir nice.
 
Jag kan även tillägga att jag har tänkt göra en kraftansträngning här på bloggen, och genom att skriva det här så måste jag ju göra det.

Skolveckan som börjar imorgon är faktiskt en dag kortare, tänk på det!

Rendering.



Såhär såg jag ut sommaren -08, and it was goood.

Idag är det onsdag mitten på arbetsveckan första april, men det bortser vi ifrån. Jag tänker inte älta på om plugget men det är mycket. Musik är bra och det försöker jag lyssna på. Spelning på fredag, ni ska komma och det blir nice. Snart börjar lovet och på lördag så är det underbara sex månader. Puss på det.

Arrrt av mig.



A man with one watch knows what time it is.

A man with two watches is never quite sure.


22 mars.



Jag är lite kär i låten ovan av Adrian Lux samt den här killen. När jag inte sveps iväg av dem två så lyssnar jag på El Perro Del Mars nya låt "Change of Heart" tillsammans med bäst flickvän (She really is)(Länkar är bra de med). Jo jag vet jag vet jag veeet, ni vill byta plats med mig. But sorry to dissapoint ya men min plats är tagen av mig själv för tillfället.

Det är fascinerande hur snabbt alla problem kan raderas, eller åtminstone försvinna (se: förtränga) från ens huvud.

I fredags så var jag studiopublik för första gången någonsin. Vi åkte till TV-huset i Stockholm och fick sitta med när programmet Babel spelades in, och låtsasskrattsinledningen till trots så var det en angenäm upplevelse. Min romans med hufvudstaden är förresten långt ifrån avslutad och jag längtar bara efter att få se staden i sin fulla prakt under sommarsolens skoningslösa strålar. 

Dessutom så tror jag mig själv börja få struktur på min skolgång och det känns bara bra, och det är nu ungefär ett sommarlov kvar tills att sommarlovet kan börja. Fail. Hur är saker på er sida av internetet? (Kommentarfiskeri eller bara allmän välvilja?)


Summan av alla laster och problem är konstant. Kanske.

Passing through unconscious states
when I awoke I was on
the highway.

Jag dör och tynar bort och jag är bara en urtvättad rest av något som ändå var rätt blekt från början. Jag dras mellan det jag vill göra och det jag måste och det jag borde och det andra tycker att jag borde. Mitt schema framöver är pluggpluggplugg och inte så mycket mer tyvärr. Jag måste prioritera lite just nu, vare sig jag vill det eller inte. Jag har dock insett att prioriteringar är nyckeln till skolan. Det gäller att göra en avvägning kring vad du gör och vad du får ut av det. Dock så vet ni nog det här.

Annars så är jag glad.

Ingen läser, dags att lägga ner?

Puss.

Bloc Partys fantastiska förband.



Delphic

Neverland.



Jag är täckt i ett tjockt täcke kallat ansvar, uppgifter och mörker som täcker allt det där andra. Det där andra som gör att mitt liv inte bara blir ett enda hamsterhjul mot en stor låda med ett frågetecken. Ni vet Super Mario, hopp hopp, röda svampar och sånt där. Inget går min väg längre och allt faller samman.

Jag har numera ett antal små sår och skador på kroppen och jag får nya då och då. Ett hål i huvud från en hylla, ett slag i huvud av dörrpost, paper cut på handen, raksår i ansiktet för att bara nämna några. Det är som att jag samlar på små sår och märken, det känns dock inte som den om formen av samling som får visas upp i Antikrundan.

Mörkret kom med våren. How ironic.

DFA 1979, Dead Womb - CC, Untrust Us.



"La cocaina no es buena para su salud,
la cocaina is not good for you"
Emmaboda -09

Existensminimum



Existensminimum
5/5 för "OK Boys" i DN. Kolla in och grejer cause I like it.

Cirkus, Stockholm.



Imorgon.

Week planning.


Fotograf: Hedda Selder

Jag fyller mitt liv med kläder and shit och jag lagade precis en jacka med nål och tråd. Det är underskattat att laga saker.
Nästa vecka kommer att bli kaotisk, på tisdag så ska jag på Bloc Party på onsdag så blir det prov och kör/repa. Torsdagen blir begravning i Norrköping, och under hela den här tiden så har vi ett förbannat hemskt konfliktprojekt igång i skolan.. Meneh, jag är på glatt humör ändå! Cause trust me, it's gonna be awesome.

I Taxin genom tunneln, kommer du ihåg?


Allmänheten.



Mannen som spelar heter Pelle och är en av mina bästa vänner, och jag fick den här låten när jag fyllde år i höstas. Förutom att han är en av mina bästa vänner så är han även gitarrist i bandet Allmänheten där jag sjunger och spelar klockspel. Vi ställer upp den 8:e mars i Musik Direkt and it will be nice.

Make it purple.


Lila.

Jag var och såg Benjamin Buttons Magiska Liv (eller vad den nu än hette) med Kristin igår. Den var mysig & hollywood. Ett tunt gult streck på skärmen ledde till att alla fick varsin gratisbiljett. Strecket försvann kort efter att biljetten hade utlovats.
Sucks to be SF.

Jag längtar efter sommaren och festivalerna. Våren också! Åh denna ständigt efterlängtade vår. Jag ska sitta utanför matsalen och kirra en liten bränna. Bara räkna dagarna till friheten. Kanske skaffa linser, jag vill ju också se snygg ut i ett par solbrillor. Kitschiga Ray Ban-kopior eller något annat hett kanske. Jag vill köpa skivor också! Fina vackra skivor innehållandes bra musik som gör mig glad och varm. Jag borde flytta till Stockholm när jag ändå är igång, det har ju ändå alltid varit min stad. En lägenhet på Söder eller kanske Kungsholmen vore ju inte helt fel. Eller, att åka tillbaka till Brasilien kanske är det jag behöver? Lägenheten i Niteroi, och bara tanken på den svindlande utsikten från de stora fönstrerna i vardagsrummet får mig att dö av saknad. Lite pengar vore ju inte heller helt fel...

...men om jag ska vara helt ärlig så är väl min enda riktiga önskan är att få lite vila.

Alla städer ska tömmas, alla gator glömmas bort.

 
 
Jonathan Johansson.
Skivan släpps 2 februari och jag tror att det kan bli underbart.

Viewer discretion is advised.


Jag borde ta lite nya foton. Dags att köpa den där kameran?

Just nu så sitter jag i mitt vardagsrum framför en gammal dator som vi har haft sedan den förra gick sönder. Inte för att den förra var särskilt mycket nyare. En sladd från burken leder till förstärkarburk som låter musik spelas i rummet vars öppna planlösning troligtvis är mer av ett problem än en fördel. Jag lyssnar på skivan Rideau av Tape, otroligt mysig svensk post-rock och min hjärna är en enda stor skolångestbubbla som väntar på att spricka. Jag kräver inte total frihet från skolan, bara lite mer ledighet. Riktig ledighet. Jag vet inte exakt vad min definition av riktig ledighet är men det verkar handla om att det blir som jag hade hoppats från början.

Just nu så sitter jag i mitt vardagsrum framför en gammal dator som vi har haft sedan den förra gick sönder. Jag känner att det är otroligt viktigt att ha något att längta efter, ett datum. Något som får en att orka kämpa vidare. För om man inte har något att längta efter då kan apati och hopplöshet lätt bli resultatet. Det gäller att försöka hitta något att tråna efter där i bakgrunden för att kunna få ett drägligt liv här i förgrunden. Jag längtar efter nästa repa, filmvisningen av Skinnskatteberg på Musikens Hus, Fem Gånger Gud av Khemiri som jag & Kristin ska se i Skärholmen, Markus Krunegård på Katalin och varför inte hela festivalsommaren? För att bara nämna några saker. Utan alla de sakerna så hade nog inget i mitt liv riktigt fungerat. Tro mig, jag har varit där. Jag försöker inte att tvinga er till att hitta något att längta efter eller så,  I'm just saying...


Assistans.

Jag fick för några dagar för mig att jag skulle starta en liten sidoblogg. Den lilla sidobloggen skulle likna de bloggar som litterär gestaltning-människor har för att lägga upp sina små texter. Min lilla sidoblogg skulle dock inte vara lika bra som deras men ändå vara ett ställe där jag kunde spy ut saker jag skrivit likt avgaser som långsamt förvittrar era små hjärnor. Sidobloggen kommer självklart ha ännu mindre läsare än den här! Ni tio som läser denna borde ju känna er lite speciella, eller allmänt sorgliga, som läser detta! Min nya blogg kan i alla fall hittas på:

http://litesomengud.blogg.se/assistans

enjoy.


Allt hänger samman och andra stämningshöjare.


Strand, slutet av juli 08.

I mina veck jag gömmer
ångest, fantasi och
avlidna foster.

Fest(i)val.


Arvikafestivalen rakt upp och ner, Sverige.

Det verkar bli en ny resa till ovanstående festival samt en liten tripp till Emmaboda nästa år.
Jag kan knappt bärga mig.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0